the girls, they love me

Jag sprang in i Ruzics tjejpolare i närbutiken, hon anmärkte på att jag handlade frukost klockan två på eftermiddagen och jag frågade om hon var så hes för att hon skrikit mycket i går kväll. Hon spärrade ögonen i mig, vilket jag tyckte var ganska obehagligt och skrek nästan "ja, vad fan hände igår". Jag försökte förklara att hon inte skulle ta det så hårt, och att det egentligen inte var så mycket mer än en folkomröstning om ett par bidragsnivåer som ändå är baserade på marknadsekonomin.

Det köpte hon inte, utan uppmanade mig å det strängaste att komma bort till Möllevångstorget klockan fem för att folk som FÅTT NOG skulle samlas där. Jag sade att jag skulle kika förbi och hon viftade glatt med ögonfransarna.

Om inte den incidenten bevisar vilken player jag är, så måste det här ju vara en vinnare:

[16:07] speak! squeak! creak!: fest mellan mina ben klockan sju, pepp?
[16:08] Thomas: vilken line
[16:08] Thomas: har du käkat e?
[16:09] speak! squeak! creak!: haha
[16:09] speak! squeak! creak!: inte idag

Förresten, när jag senare träffade Ruzic på Simrishamnsgatans café berättade jag om incidenten med hans tjejpolare och tillade att jag inte vet vad jag sagt som gett henne intrycket att jag skulle vara intresserad av politik. Han svarade "Vadå?! Du läser ju Marx!".