Om tid

Tiden är en uppfinning, eller också är den ingenting alls. Jag är nästan säker på att jag läste det där i en serietidning när jag var liten, och även om jag glömt bort exakt vilken tidning det var och i vilket sammanhang så har jag alltid haft orden i bakhuvudet så fort folk diskuterat tid utan att egentligen använda det.

Jag stod nere på gården med Cecilia och min goth-sambo Patrik när de började skämta om folk som alltid återanvände samma monologer. Det handlade inte om mig, men jag kände mig för träffad för att vara direkt delaktig i konversationen och bestämde mig istället för att dra upp en helt ny tråd.

"Alltså, har ni tänkt på att tiden är en uppfinning, eller så är den ingenting alls?" sade jag på mitt finurligaste sätt. "Eh, jaha" svarade Cecilia.

Nästa dag står jag i kön på ICA supermarket här på möllan. En kille bland tusentals med dreads, piercings och militärkläder kommer in i affären och han tar ingen korg eller så utan går rakt fram till tidningshyllan där alla livsstilsmagasin och hobbytidningar står och plockar upp en analog kamera ur en arméväska och börjar fota.

Innan han kom in hade jag inte tänkt på det, men alla plastinsmörjda tidningar är verkligen obehagligt bländande och ser på avstånd ut som en röd-rosa smörja där alla leende ansikten går in i varandra.

Kön rör sig långsamt framåt och killen som fotar råkar efter ett tag backa in i mig. Jag tänker att jag inte ska vara surmulen först, men när han inte ber om ursäkt harklar jag mig högljutt. Han vänder sig om och får ur sig ett "ursäkta". Jag säger att det inte är någon fara, och frågar hur fotograferandet går. "Bra", svarar han, "det blir ett kul minne när eftervärlden undrar vad som gick snett". Jag tänker inte ens utan kontrar direkt med "Tiden är en uppfinning, eller så är den ingenting alls". Han verkar inte road.

Nästa morgon sitter jag i telefonkö till vårdcentralen. Jag har en gigantisk vaxpropp som måste spolas flera gånger innan den kommer att släppa. I början tyckte jag det var obekvämt, men har med tiden insett att det inte är så dumt att vara selektivt hörselskadad. När jag till slut kommer fram till tidsbokningen säger de att de inte har någon tid. Jag står ensam i köket men skiner ändå upp, och säger åt henne att "tiden är en uppfinning, eller så är den ingenting alls". Hon svarar lite förvirrat att jag får ringa imorgon istället.

Det verkar alltså som att jag behöver nytt material igen.