You feel normal.

Så jag steg upp i morse, klockan var typ halv två och jag minns inte riktigt vad den var när jag gick och lade mig men det var ingen snö ute vad jag kunde minnas. Hur som helst var jag fast bestämd att idag skriva en överball års-sammanfattning. När två så vitt skilda men ändå trendsättande kulturblaskor som Punk Planet och Nöjesguiden båda kommer fram till att det är helt rätt att göra mot slutet av året eller i början av nya, så kan väl lika gärna en så pass ödmjuk blogg som min göra det?

Nåja. Februari är ju snart här och jag tänkte att om mina trofasta läsare väntat så här länge, så kan de nog vänta ett par timmar till och begav mig iväg till min nästan dagliga fika på Simrishamnsgatans kafé. Jag var först där och såg mig om efter sittplatser. Hittade ett bord och hängde av mig jackan för att sedan gå och beställa te.

När jag kommer tillbaka har en brud slagit sig ner. Hon har en trendriktig keps utan vare sig produktreklam eller något sportlag på sig, och märkesjeans med korrekt häng. Inte typ phat farm-märkesjeans utan typ såna märken man köper i fancy affärer längs gågatan eller på NK. Någon märklig piercing i örat och mycket sparsamt smink. Tjejen är så tom boy att hon kunde vara saxad ur L Word och sitter dessutom och läser någon prettobok av en kvinnlig författare vars namn jag inte direkt kan åkalla.

Jag ser ut som jag brukar, ni vet. Så länge jag inte är ohygienisk skiter jag väl i vilket(jag skulle kunna smickra mig själv och kalla det blasé, men egentligen är det lättja). Nyduschad och orakad med någon speltischa, ni vet stuket. Jag vetefan vad man säger till lesbiska men vi sitter ensamma vid det där bordet och jag känner att det är helt awkward att bara sätta mig ner utan att åtminstone göra min närvaro uttalad och frågar typ "Eh så vad tycker du om Le Tigre, rätt balla va?". Jag tänker att det är ganska roligt oavsett hur hon tolkar det men hon är inte road. Det sorl jag nyss hade att gömma min närvaro bakom har helt tonats ner och hon tittar besvärat på mig i en halv sekund innan jag känner hur hon sparkar mig på smalbenet under bordet. Vad i helvete, det är vad man får för att vara social. Hon väntar inte på min reaktion utan går direkt därifrån utan att säga något. Vi fick åtminstone bordet för oss själva.

På väg hem från fikan har klockan hunnit bli ganska sent. Nånstans känner jag att det här är en potentiell dag till som går till spillo men å andra sidan kan man marginalisera allt på det där sättet, eller hur? Allt folk gör kan ju reduceras till "MEN VAD FAN ÄR POÄNGEN MED DET?" och det gör vi ju hela tiden med allt vi själva gör och ännu mer allt det andra gör utan att egentligen ha ett svar på vilka aktiviteter som verkligen inte är slöseri med tid. Att vara rik och känd, vad spelar det för roll liksom? Den naturliga frågan jag brukar ställa mig när jag känner att jag är för långt nere i det där träsket är att fråga mig själv vad det är för vits med att ifrågasätta allt. Visst, man verkar smart men vadå? Vad är det för poäng med att framstå som smart?

Jag passerar en cykel utanför falafelstället. Malmö är mörkt och cykelns ägare har glömt stänga av den batteridrivna lampan och jag tänker att jag ska släcka den för att göra ägaren en tjänst och böjer mig fram. Innan jag ens hunnit börja fingra på lampan höjer någon rösten och samtidigt som jag hinner uppfatta att han skriker "vad i helvete gör du ska du sno min cykel" känner jag något hårt träffa mig över ryggen.
Jag har egentligen aldrig varit i kontakt med våld på det här sättet innan idag utan är mest överraskad och förmår knappt att prata med honom. Jag ligger i snön och jag tror jag blöder men fattar inte riktigt hur. Han sparkar mig i magen två gånger innan han går in på falafelstället igen för att beställa två hamburgare. Jag vågar inte röra på mig förrän jag kan se att han satt sig ner för att vänta på sin mat och stapplar mig sen försiktigt hemåt. Det har slutat snöa nu, snön som ligger kvar är brunfärgad av massbilismen och blod.

Nå, det blev ett lite väl långt inlägg men ni som tagit er så här långt får ta del av min fantastiska årssammanfattning:

BÄSTA SVENSKA
Rappare - Timbuktu
Rockgrupp - Cardigans
Dokusåpa - Expedition: Robinsson
Skiva - Håkan Hellström
Bög - Jonas Gardell
Film - Fucking Åmål

BÄSTA USAISKA
Nyhetsfenomen - OJ-simpsonrättegången
Författare - Henry Miller
Film - Armageddon
Skiva - Brother Ali "The Undisputed Truth"

BÄSTA ALLMÄNT
Färg - Rosa
Band - Fugazi
Tidning - Nöjesguiden och Punk Planet