Angående Uppdrag Gransknings reportage om barnfattigdom

Det är inte lätt att vara en progressiv rörelse under kapitalismen, tänker jag när jag ser Greenpeace-värvare på stan. Konceptet är enkelt- så länge de värvar mer pengar i medlemsavgifter än sin egen lön så tjänar alla på det. Greenpeace får mer pengar, värvarna får lön och folk som kanske ändå tänkt gå med i Greenpeace går faktiskt med i Greenpeace.

Men det skaver någonstans när man ser dem. De bevisar på något plan problemet med hela systemet; att en rörelse som i grund och botten vill förändra världen till det bättre maximerar sina chanser bäst genom att spela med i det de vill förändra. Istället för att fundera på lösningar på våra problem, letar de sig nu ut på gator och torg för att tjäna ihop sin lön. Genom att låta sig bli utsugna av Greenpeace kanske de trots allt bidrar till en bättre värld.

Alla organisationer och individer som vill förändra världen till det bättre är i samma sits. Gärna förändra världen, men först och främst mat på bordet. Det gäller även Rädda Barnen, och det vet Janne Josefsson.

När jag såg Rädda Barnens kampanj om barnfattigdom skrockade jag lite. Klart att om en organisation går ut och säger att 250 000 barn i Sverige är fattiga så har det trollats lite med siffrorna och ordvalen, men man måste förstå att sådana är spelreglerna för organisationer som Rädda Barnen.

Jag vill gärna tro att Janne Josefsson förstår det också, att de här organisationerna konkurrerar med varandra om en liten del av folks lön och att den här typen av sensationalism är nödvändig för att en organisation som Rädda Barnen ska kunna fortsätta ha anställda med mat på bordet. Det är lika tragiskt att det finns ett behov av sensationalismen som det är tragiskt att samhället behöver politiskt obundna organisationer för att värna om miljön, barn osv men här är vi nu, Janne.

När Uppdrag Granskning väljer att basera ett program på att mer eller mindre relativisera ett begrepp som barnfattigdom och säga att "Barn som har det mindre bra är väl ändå inte fattiga"- med ordentligt, göteborgskt eftertryck på "fattiga" då menar jag att man skjuter sig själv i foten. Från andra håll har det redan diskuterats "ekonomisk utsatthet" och att man ger sig på en kampanj som redan var nerlagd så det tänker jag inte prata om här, däremot tänkte jag säga ett par ord om vad jag upplever som dålig journalistik.

Jag har följt Uppdrag Granskning under många år, ett tag var det enda programmet på SVT jag brydde mig om att titta på. Det var spännande journalistik, med många intressanta infallsvinklar. Jag såg med stort intresse på programmen om Mutskandalerna i Göteborg, svartjobb på Max och det gripande reportaget om våldtäkten i Bjästa och pratade med vänner och bekanta om dem.

Vad händer om man vänder på perspektivet i de reportagen på samma sätt?

"Visst förekommer det gåvor till tjänstemän i samband med byggprojekt i Göteborgs kommun, men att kalla det mutor är överdrivet."

"Max hyr in städfirmor som använder lågavlönad personal man eventuellt inte skattar för, men något riktigt svartjobb är det faktiskt inte fråga om."

"Visst att flickan eventuellt tvingades att ha sex mot sin vilja, men att kalla det för våldtäkt är att dra det för långt. Våldtäkter är sånt som förekommer i Afrika."

Tjänar samhällsdebatten på den infallsvinkeln? Blir det inte bara utvattnat att diskutera vad begrepp som "fattigdom" egentligen innebär? Hur är det med den uppsjö av vårdskandaler Uppdrag Granskning avslöjat under årens lopp, vad hade hänt om man riktat siktet mot fattigare länder och pratat om hur illa äldre har det där? Jo, det blir i slutändan bara dålig, intetsägande journalistik- speciellt eftersom Uppdrag Granskning inte ger mig en egen definition av vad "fattigdom" hade inneburit mer än att påtala att oavsett vad ordet betyder så går det inte att tillämpa på barn i Sverige.


Ja, det finns faktiskt en nära nog oändlig mängd icke-reportage att göra om man utgår från att inget är ett problem om någon annan har det värre. Inslaget "kommungranskarna" kan man däremot lika gärna lägga ner- det finns människor runt om i världen som lider mycket mer av maktmissbrukande ämbetsmän.

Tack för mig.