Semantikombudsmannen 4: Grammatik misstänks ha blivit åsidosatt

Att "språk påverkar" är något av en truism. Alla som hört något som påverkat dem vet med sig att så är fallet, och det har väl snart sagt alla utom sådana där "jag har alltid rätt"-typer. Det här inlägget kommer inte att försöka motsäga att språk påverkar, utan ett annat påstående: Nämligen att grammatisk organisation av språk påverkar. De två påståendena är kanske inte så lätta att skilja åt för någon utan hyfsat svårtillgänglig specialkunskap, men jag tänkte ändå göra ett försök att bena ut skillnaderna, med utgångspunkt i ett veckofärskt exempel.

Min samtid på nätet diskuterar en tidningsrubrik som ser ut såhär: "Flicka misstänks ha blivit utsatt för våldtäkt". Detta såvitt jag vet utifrån att nystartade feministiska instagramkontot "gardet" lade upp en text som försökte härleda för mig rätt krystade slutsatser om hur en sådan rubrik kan tänkas "påverka"; eftersom det ju är mannen som utfört våldtäkten som misstänks. "För vad?" kan man ju undra, för mannen misstänks väl knappast för att "ha blivit utsatt för våldtäkt"?

Nå, för den som inte är intimt bekant med passivor kan det ju vara lite bökigt att hålla isär meningens uppenbara budskap från den här typen av pseudoresonemang så jag tänker att vi börjar från början. Varning för grammatiska termer utfärdas, men förhoppningsvis på begriplig nivå för någon som minns sin gymnasietid.

Vissa verb konstrueras inte med objekt (dessa kallas med fancy terminologi för "intransitiva"). Ett sådant verb är till exempel "sova"; eftersom vi kan säga "Kalle sover" men inte "Kalle sover Pelle".

Andra verb måste ha ett objekt (dessa kallas för "transitiva"). Ett sådant verb är till exempel "slå"; eftersom vi inte kan säga bara "Kalle slog" utan det krävs någon sorts objekt där; nämligen den som blir slagen.

En passiv sats bildas genom att man tar en transitiv sats (har objekt) och gör den intransitiv (saknar objekt) på ett sätt där objektet i den transitiva satsen blir subjektet i den intransitiva.

Mycket knepiga ord där, jag vet, men det är egentligen skitenkelt. Såhär funkar det: Vi tar en sats med ett objekt. Låt säga "Kalle äter pizzan". Här är "pizzan" objektet. När vi gör om den här satsen till passiv blir det "Pizzan äts", subjektet här är "Pizzan" och vårt tidigare subjekt "Kalle" är borta ur satsen. Vill man ändå ha med Kalle i den passiva satsen går det att lägga till honom som agentadverbial ("Pizzan äts av Kalle"), men agentadverbial är valfria. Man kan göra passiva satser på det här sättet av alla satser som normalt har objekt, men man kan av förklarliga skäl inte göra passiva satser av intransitiva satser (dvs man kan inte göra om "Kalle sover" till passiv eftersom det inte finns något objekt att göra till subjekt i den nya satsen). Några exempel:

Aktiv: Kalle drack öl
Passiv: Öl dracks

Aktiv: Kalle läste boken
Passiv: Boken lästes

Aktiv: Kalle körde bilen till Malmö
Passiv: Bilen kördes till Malmö

Det finns faktiskt ett sätt till att bilda passiva satser i svenska, och det är att använda "bli" tillsammans med ett particip: "Pizzan blev äten (av Kalle)". Samma princip som ovan, man tar en sats med objekt. Gör det objektet till subjekt i den nya satsen och gör det aktiva subjektet valfritt. Några exempel på detta:

Aktiv: Kalle drack öl
Passiv: Öl blev drucken

Aktiv: Kalle läste boken
Passiv: Boken blev läst

Aktiv: Kalle körde bilen till Malmö
Passiv: Bilen blev körd till Malmö

Varför vill man då göra om aktiva satser till passiva? Ja, en förklaring kan ju vara att man inte vet vad eller vem som gjorde något. Låt säga att någon ätit pizzan och vi inte vet vem som gjorde det, men vi vill gärna kommunicera att det hänt. Ett sätt är ju då att säga "Någon eller några har ätit pizzan", men ett annat är att utelämna subjektet och konstruera det som en passiv sats: "Pizzan har ätits". En annan anledning kanske är att man som talare inte tycker att det är så viktigt att berätta exakt vem som gjort något: "Kattungen blev adopterad". En tredje anledning kan vara att man gärna vill sätta det mest relevanta först i satsen. I tidningssammanhang är min misstanke dock att den absolut vanligaste anledningen är att spara ord; man vill ha så få ord som möjligt i rubriker för att kunna göra rubrikerna så stora som möjligt och passivor möjliggör detta eftersom de låter en utelämna mer eller mindre uppenbara subjekt. Alltså istället för att skriva "Polisen misstänker ny palmemördare" så kan man passivisera den till "Ny palmemördare misstänks" eftersom det är mer eller mindre självklart vem som utför misstänkandet.

En mer cynisk samtidsreflektion skulle också kunna vara att rubriker ibland passiviseras för att generera klick. Alltså eftersom vi inte får veta vem som utför utpekandet i t ex "Ny palmemördare pekas ut" så kan man ju även rubriksätta en artikel som handlar om någon foliehatts hemmasnickrade teori så, och få folk att klicka i tron om att polisutredningen nått något genombrott.

Nu känns det som att vi är redo att diskutera gardets mening, va? Bra, då var formuleringen alltså såhär: "Flicka misstänks ha blivit utsatt för våldtäkt". Den här meningen innehåller, vilket kanske är vad som förvirrar gardet och deras läsare, två olika passivor. Det är, tänker man sig, för att den aktiva satsen skulle se ut såhär:

Någon(typ polisen) misstänker att någon(typ den misstänkte mannen) utsatt flicka för våldtäkt.

Objektet till "misstänker" är här alltså hela bisatsen "att mannen utsatt flicka för våldtäkt". Passiviserar vi först den får vi:

Någon(typ polisen) misstänker att flicka har blivit utsatt för våldtäkt.

Då är mannen borta ur meningen, men om man också vill ha bort polisen så får vi passivisera ytterliggare ett steg:

Flicka misstänks ha blivit utsatt för våldtäkt.

Om modern grammatisk teori stämmer i alla fall hyfsat, så ska inte en svensktalare kunna läsa den här meningen och tolka den som något annat än att det är någon annan än flickan som misstänks för något, utan den rättfram tolkningen för modersmålstalare borde vara (och är för mig åtminstone) samma som meningens aktiva form: Alltså ungefär att någon misstänker någon annan för att ha utsatt flickan för våldtäkt. Om vi utför samma process på en mindre laddad mening typ "Kalle misstänker att Pelle har ätit pizzan" så får vi också ut det väntade resultatet.

Passivisering av bisatsen: Kalle misstänker att pizzan har blivit äten
Passivisering av huvudsatsen: Pizzan misstänks ha blivit äten

Inte heller den här meningen, tror jag, kan välvilligt missförstås med invändningar som "men det är ju egentligen Pelle som misstänks". En snabb skumläsning av några andra nyligen publicerade gardet-inlägg visar också att man använder passivor precis som alla andra svensktalare: "Senaste inlägget massanmäldes" (aktiv: Någon/några massanmälde inlägget), "Offren osynliggörs" (aktiv: Någon/några osynliggör offren), "Tvååringar har blivit spottade på" (aktiv: Någon/några har spottat på tvååringar).

Att man också skulle kunna formulera meningen så att "mannen misstänks" (som gardet uttryckte det: "det är ju mannen som misstänks") stämmer, men det är av begränsad relevans för rubriken i fråga. Eftersom det följer av samma mönster som vi diskuterat hela tiden: "Polisen misstänker mannen" -> "Mannen misstänks", men det är inte vad rubriken säger i varken aktiv eller passiv form utan polisens misstanke i rubriken är inte "mannen" utan "att mannen utsatt flicka för våldtäkt".

Det finns dock ett lite snarlikt språkfel, som för all del inte är jättevanligt men definitivt förekommer, och det är när folk klämmer in prepositioner mellan två led av passivor. Till exempel: Flicka misstänks FÖR att ha blivit våldtagen. Prepositionen i sådana meningar gör att den andra passivan läses som ett adverbial, alltså något som modifierar den första passivan snarare än en egen bisats. Detta har den omedelbara, lite dråpliga tolkningen att flickan misstänks ha begått den brottsliga handlingen "att ha blivit våldtagen". Eftersom de flesta vet att det inte är ett brott att bli våldtagen så kan man ju sunt-förnuft:a sig fram till rätt tolkning, men den typen av formuleringar får gardet gärna ta strid mot eftersom de är slarviga och fula.

Detta om varför gardet har fel i sak om den här specifika meningens underliggande struktur. Nu till något större!

Många sådana här resonemang om hur "språk påverkar" och hur man därför behöver vara superförsiktig med formuleringar bottnar nämligen i problem med gränsdragningen jag talade om i början: Grovt sagt, den mellan vad som sägs och hur det sägs. Ponera till exempel följande tre meningar:

"Buhloone Mindstate är en underskattad skiva"
"En underskattad skiva är Buhloone Mindstate"
"Skivan Buhloone Mindstate underskattas av många"

De här meningarna uttrycker mer eller mindre samma innehåll på tre olika, men grammatiskt likvärdiga sätt, alltså att det finns någon skiva som heter Buhloone Mindstate och att talaren anser den här skivan underskattad. Finns det ens någon som på allvar tror att den ena eller andra meningen har större möjlighet att påverka än alternativen? Att försöka rangordna dem efter hur stor benägenhet de skulle ha att påverka låter som en absurd tanke för de flesta, och det har inte heller något stöd i forskningen att det skulle förhålla sig så att det ena eller andra sättet skulle resultera i högre grad av påverkan (delvis, ska det väl sägas, för att det är svårt att mäta "påverkan").

Vad vi däremot kan säga med stöd i forskning är att vår hjärna mer eller mindre skiter i grammatiska former så fort den packat upp "innehållet". Vill man bekräfta detta för sig själv så försök att ordagrant återge hur jag formulerade mig om passivor. Förmodligen kan du inte det, och förhoppningsvis beror detta inte på att du inte förstod utan för att det du lagt på minnet är innehållet snarare än vilka grammatiska former jag klädde det innehållet i. En slutsats man bör dra av det här är att det snarare är vem som säger något, och innehållet i vad de säger som gör det tunga lyftet när det gäller att påverka mottagare och att den grammatiska formen, om den har någon relevans alls, är mer eller mindre irrelevant.

En annan betraktelse man kan göra med hänsyn till t ex ordval som "hen" eller subjekts-en (alltså som i "En oroar sig"), och detta ska inte ses som kritik av formerna i sig - folk får såklart prata som de vill, är att om dessa former faktiskt hade någon inverkan på jämställdhet i ett givet samhälle så skulle det väntade utfallet vara att samhällen där man talade språk som inte gjorde grammatisk skillnad på män och kvinnor (vilket är mycket vanligare, sett till världens språk, än att faktiskt skilja på män och kvinnor grammatiskt) också var mer jämställda än samhällen där man gör grammatisk skillnad på män och kvinnor. Någon sådan korrelation verkar dock inte finnas utan jämställdhet tycks mer hänga ihop med sådant som historiskt stark arbetarrörelse, medvetenhet och utbildning, ekonomi och lagstiftning (hur man nu vill mäta dessa). Subjekts-en förekommer dessutom redan i västgötsk dialekt, utan att västergötland tycks mig mer jämställt än övriga svenska landskap.

Här skulle man kunna invända att det åtminstone inte skadar att göra språk mer könsneutrala, och så är det kanske för all del. Men det är på sin höjd ett argument för att välja vissa former för egen del, knappast ett argument för att hålla på och rätta andra eller stämpla folk som del av ett förtryck utan tyngre argument än "språk påverkar".

Slutligen en varning åt andra hållet: Det jag diskuterat här handlar om hjärnans uppenbara ointresse för grammatiska former. Det är kanske lätt att läsa texten och tänka att "alltså kan jag säga negerboll för det spelar ingen roll för allt är bara ord och hjärnan bryr sig bara om innehållet", men det är att missförstå vad jag menar med grammatiska former.

Min poäng är inte att ord eller språk inte kan vara del av något större förtryck, det kan och är de. "Sneaker" och "gymnastiksko" kan tänkas synonyma men framhäver trots detta olika aspekter av föremålen för olika talare. För mig är de omedelbara associationerna ungefär att "sneakers" är dyra, samlarobjekt och modeattiraljer med någon viss estetik medan "gymnastikskor" är ett funktionellt plagg som man köper så billigt man kan för ett givet praktiskt syfte. De här associationerna har inte alla och att välja mellan olika ord kan ibland vara snårigt. Jämför också med typ "eu-migrant"/"romsk tiggare"/"eu-migrant"(fast ironiskt)/"parasit" där olika människor kan använda olika ord för att hänvisa till samma fenomen och kommunicera olika aspekter av fenomenet genom sitt ordval. Detta är inte grammatiska former, utan det faktiska innehåll som kommuniceras (hur snårigt det än kan vara att packa upp det).

---

Blogginläggets populärkulturella alibi höll jag på att glömma bort, men jag sammanfattade iaf förra årets relevanta hiphopsläpp i följande spotifylista: https://open.spotify.com/playlist/4gQYfGKuKPuKXjt9Id7u88
Skivorna är betygsatta efter hur många låtar som togs med på listan, så att 1 låt betyder "Dålig fullängdare eller hyfsad EP", 2 låtar betyder "Hyfsad fullängdare eller väldigt bra EP" och 3 låtar "Väldigt bra fullängdare". I vissa fall justerades detta neråt baserat på hur produktiv artisten varit under året, till exempel tyckte jag att CRIMEAPPLEs samtliga släpp (två EPs och en fullängdare) var jättebra, men tog ändå bara med fyra av hans låtar totalt.