Semantikombudsmannen presenterar: Vad betyder akademiker?

Långt efter att den sista "ska du inte uppdatera din blogg snart"-tjataren, Björn, slutat fråga är det nu dags för ett nytt inlägg. Med inte mindre än två anknytningspunkter till förra inlägget: Fokus på semantik, och en "debattfråga" ursprungligen formulerad av dumhögerns postergirl Rebecca Uvell. Men innan vi kommer fram till debattfrågan får vi nog ha en pytteliten genomgång av några element i den semantiska begreppsapparaten.

Det centrala ämnet för semantik är förstås meningsfullhet. Förenklat alltså vad meningsfullhet är, och hur det tar sig uttryck i språk. Semantiken försöker, förenklat, förklara hur det kan komma sig att vi kan uppfatta variation i lufttryck (alltså språk) som meningsfulla uttryck för någon annans vilja att uttrycka precis det de vill uttrycka.

Det är en svår fråga att förklara systematiskt men man kan börja med att bena ut två ganska allmänt antagna begrepp: Referentiella uttryck och deixis. Vi föreställer oss ett hypotetiskt replikskifte som ser ut såhär:

"Vi möts på Värnhemstorget."
"Jag är där om tio minuter."

Ett referentiellt uttryck är ett uttryck som matchar något specifikt i verkligheten. De tydligaste exemplen på referentiella uttryck är namn, till exempel "Värnhemstorget" (ett torg i Malmö). Om någon pratar om Värnhemstorget, till exempel i en mening som "Vi möts på Värnhemstorget", så pratar de om att mötas på en plats i verkligheten med namnet Värnhemstorget.

Ett deiktiskt uttryck är motsatsen: Det är ett uttryck vars innebörd helt bestäms av pragmatiska omständigheter. I replikskiftet ovan är ett sådant ord "där" (men också "jag" och "vi"), eftersom "där" betyder "Värnhemstorget". I en annan kontext kan "där" betyda i princip vilken plats som helst (och måste inte ens välja ut en fysisk plats i vissa kontexter). "Jag" betyder på samma sätt i princip "den som yttrar det här"; så om jag säger "Jag är hungrig" betyder det "Thomas Rosholm är hungrig" men om Rebecca Uvell säger "Jag är hungrig" betyder det inte "Thomas Rosholm är hungrig" utan "Rebecca Uvell är hungrig".

Det här låter kanske knepigt men det är faktiskt inte svårare än såhär: En del ord får sin betydelse genom att referera till något i den fysiska verkligheten, och en del ord får sin betydelse genom att vi tolkar hur de används i en kontext.

Värre är det med orden som varken är referentiella eller deiktiska, för det är inte helt uppenbart hur de här orden betyder vad de betyder eller hur de avgränsas från ord med liknande betydelse. Vad skiljer till exempel en bäck från en flod eller en mugg från en kopp? Om två människor tittar på samma föremål och kallar det för olika saker, är det då någon av dem som har fel?

Det blir en allt för grund analys att svara "ja" på den frågan, utan en del av vår språkliga verklighet är faktiskt att vi som språkgemenskap är i konstant förhandling om vad de här orden betyder. Om två personer ser på samma vattendrag från samma plats och en säger "bäck" och en säger "flod" så kanske de kan börja argumentera runt var de drar gränsen eller jämföra med andra vattendrag som de är överens om eller liknande.

De flesta orden vi använder är av den här sorten, varken referentiella eller deiktiska, vilket betyder att det oftast inte finns ett tydligt svar på frågan "vad betyder x" och inget sätt att backa upp ett påstående som säger "min definition av x är den enda rätta". Och nu är det väl läge att introducera Uvells ovetenskapliga förfarande för de läsare som inte ännu förstått vad det handlar om. Bakgrunden är som följer:

Arbetsförmedlingen publicerade ett pressmeddelande som kortfattat berättar att mängden flyktingar med minst två års eftergymnasial utbildning ökar i Sverige. Det här pressmeddelandet fick titeln "Allt fler akademiker till Sverige", och ordet "akademiker" används flera gånger i texten för att hänvisa till gruppen "flyktingar med minst två års eftergymnasial utbildning".

Detta att ta ett långt uttryck och ersätta med ett mindre uttryck är jättevanligt i språk. Det är inte helt uppenbart varför vi gör det, och just den typen av frågeställningar engagerar just mig som lingvist väldigt mycket om dagarna (och ibland nätterna). Kanske är det något med hur vårt minne fungerar, eller så kanske det kan förklaras genom hur vi sätter ihop meningar, men klart är i alla fall att den här typen av relationer mellan små deiktiska hjälpord och stora referentiella uttryck är universellt för diskurser i alla språk vi (som mänsklighet) någonsin studerat.

"Akademiker" är ett sånt där mellanord som varken är deiktiskt eller referentiellt. Det har i någon mån en viss koppling till högre studier (och är i den meningen referentiellt) men det finns samtidigt en kontext att ha i åtanke: Svenska Akademiens ledamöter är inte nödvändigtvis samma typ av akademiker som en snubbe som precis tagit bachelorexamen, men i en given diskurs går det att applicera termen på bådadera (och notera att när du precis läste "termen" förstod du att jag pratade om "termen akademiker", och "bådadera" som "Svenska Akademiens ledamöter och snubbar med bachelorexamen"- detta eftersom du som svenskspråkig intuitivt förstår hur den här typen av relationer etableras i svenska diskurser).

Men det här som man rimligen intuitivt förstår, går förstås att missförstå. Eller åtminstone ge sken av att missförstå, eftersom de som faktiskt har problem med anaforiska relationer (den tekniska termen för "småord etableras som referentiella till ett större uttryck") troligen har språkstörningar som, att döma av hennes blogginlägg, Uvell saknar.

Uvell hävdar bestämt att ordet "akademiker" betyder "någon med avslutad bachelorexamen" och beskyller därför först Arbetsförmedlingen för att ljuga, och sedan Aftonbladet för att de återpublicerar pressmeddelandet med samma språkliga uttryck.

Innan jag går vidare vill jag dock göra en sak klart för läsaren: Som jag sade innan går det att förhandla om ords betydelse i kontexter, och det är något vi gör hela tiden. Hade Uvells kritik stannat vid att det sänder fel signaler att kalla "minst två års eftergymnasial utbildning" för "akademiker" och att ordvalet var olämpligt, så hade det här blogginlägget inte blivit till. Problemet ligger i att hon menar att det är direkt fel, och det är fel baserat på hennes förmodade självbild som auktoritet på svenska språket.

Ingen, oavsett mängd twitterföljare, har något annat att backa upp den typen av påståenden med än "så tycker jag". Värt att notera är dock att SAOL (12e upplagan) definierar akademiker som "universitets- el. högskoleutbildad person; akademikerledamot m.m.", och det man bör notera här är alltså att även Svenska Akademien anser att ordet används på andra sätt än det sätt Uvell deklarerar som det enda korrekta. Även Wikipedia har en spretig lista över hur ordet används.

Slutligen är det faktiskt så att även om man kan tycka att "eftergymnasial utbildning på minst två år" inte rimligen bör blandas ihop med "akademiker" så bygger detta på Statistiska centralbyråns standard SUN (Svensk utbildningsnomenklatur), ett dokument skapat för att - med pseudo-lingvistisk terminologi - göra uttryck om folks utbildningsnivå referentiella; ett sätt att standardisera hur officiella dokument pratar om utbildningsnivåer. Enligt SUN finns det sex utbildningsivåer, där den högsta är avslutad forskarutbildning och vad tror ni den näst högsta är? Se på fan, det är "minst två års eftergymnasial utbildning". Vem kunde tro det?

Nåväl, på den här tveksamt grundade kritiken svarar Arbetsförmedlingen på twitter att "Akademiker är ett brett begrepp", gissningsvis därför att Arbetsförmedlingens pressansvarige inte orkar skriva så här långa onödigt teoretiska blogginlägg om hur ord får sin betydelse.

Detta svaret resulterar i följande reaktioner från Uvell:

1. Hån på twitter. ("Högskola är högskola. Den är alltid eftergymnasial.")

2. Upprörd debattartikel. ("nej, akademiker är inte ett brett begrepp. I alla länder betyder akademiker ”en person med akademisk examen”, från högskola eller universitet. ")

En kommentar här, och det är kanske uppenbart för alla som läser, men det svenska ordet "akademiker" betyder inte något alls på typ 99% av alla världens språk. Det betyder, som jag redan förklarat, knappt nåt på svenska utanför specifika diskurser där det definieras av deltagarna.

3. Provocerande dumt blogginlägg, eftersom hon behövde "mer plats för att ytterliggare utveckla resonemangen" ("Menar Arbetsförmedlingen att Vårdadministrator vid Östsvenska Yrkeshögskolan är lika mycket högskoleutbildning som läkare alltså? ")

Spoiler alert: Inga resonemang utvecklas.

Avslutningsvis vill jag säga att jag på någon nivå trots allt förstår Uvells kritik. Det låter spontant tveksamt även för mig att använda "akademiker" om alla eftergymnasiala utbildningar, men att jag tycker att det låter tveksamt är inte en rimlig grund för den typ av kritik hon framfört eller det sätt hon framfört det på.

Det finns inget sätt att komma runt att människor använder olika ord på lite olika sätt och att hur jag använder ordet "akademiker" inte nödvändigtvis är den enda korrekta användningen. Det är helt enkelt orimligt att diskutera på det sättet utan att titta på kontexten, och Uvells retoriska spår gör det förstås omöjligt att ta med Arbetsförmedlingens ursprungliga kontext i sammanhanget eftersom begreppet där omedelbart sätts i anaforisk relation till ett referentiellt uttryck.

Och om ni förstod sista meningen, så har jag lyckats med mitt uppdrag som semantikombudsman. Annars hoppas jag ni fick ut något av texten ändå.

Så skall jag förstås traditionsenligt skriva åtminstone något om den populärkultur jag för tillfället konsumerar:

Den säsongen av Survivor som går just nu (31) är bland de bästa jag sett.Jag hade hoppats på mer av Redmans nya skiva. Den är inte dålig, men hans förra tape var bättre.

Förra blogginlägget avslutade jag med att peppa inför Sean Price då kommande mixtape "Songs in the Key of Price". Sean Price dog innan tapet släpptes. RIP Big Ruck.