Ett genis försvarstal

Med någorlunda jämna mellanrum så kommer någon av mina vänner till mig med en artikel eller facebookpost eller redditdiskussion eller liknande som på ett eller annat sätt dödförklarar Chomskys lingvistiska teorier. Inte sällan sker detta med en raljant underton där författaren menar sig ha djupa insikter i det teoretiska ramverket, och inte sällan visar det sig när jag läser texten att så inte är fallet varpå en längre diskussion tar vid där jag får förklara vart de här spekulativa motargumenten hamnar fel. I syfte att bespara mig denna framtida arbetsbörda har jag idag bestämt mig för att skriva ett långt inlägg som jag kan länka till när folk missförstått hur det biolingvistiska projektet ser ut, och varför det undersöker vad det gör.

Det här blogginlägget ämnar alltså gå bortom de vanliga sammanfattningarna som "jomen han tycker ju att språk är biologiskt" men det finns en varning här, och det är att en del av de här resonemangen bygger på ganska tekniska resonemang som inte går att återge i sin helhet inom ramarna för en bloggpost. Jag tycker att mina förenklingar är ganska bra, men de är just förenklingar och har därför luckor, inte minst finns det utrymme för semantiskt lagda läsare att försöka hitta kryphål och därmed tänka att de trots allt hittat något obskyrt motargument som motbevisar ett ramverk lingvister jobbat inom i över femtio år. Vi är ju trots allt på internet.

Med det sagt: Vill ni ha tips om böcker eller artiklar eller föreläsningsserier på youtube eller så, där resonemangen får det djup de behöver så är ni välkomna att höra av er.

---

För att förklara det generativa ramverket tänker jag använda mig av en hierarkisk uppställning av Chomskys idéer och redogöra i vilken mån dessa följer av antaganden man gjort tidigare eller om de är nya antaganden som kan frikopplas från den teoretiska grunden man står på. Begreppet "Chomsky-hierarki" har desvärre redan en teknisk betydelse inom datavetenskapen så jag kallar modellen för "Chomsky-skalan". Det spelar ju egentligen ingen roll vad jag kallar modellen men pedagogiskt tänkte jag att det kanske var en bra idé. Vad vet jag?

För att illustrera poängen med Chomsky-skalan kan man tänka sig en motsvarande (och förenklad, eftersom jag inte är fysiker) Newton-skala. Vi tänker oss då att vår Newton-skala ser ut som följer:

1. Det finns en kraft som gör att kroppar kan påverka varandra utan att röra vid varandra. Vi kan kalla den kraften för gravitation.

2. Gravitation har specifika egenskaper som kan förstås med hjälp av teorier vi formulerar.

3. Här tänker vi oss en specifik teori för hur gravitation kan förstås.

Varje nivå i den här Newton-skalan illustrerar ett koncept som förutsätter tidigare nivåer, men inte tvärt om, dvs punkt 2 kräver att punkt 1 stämmer, men punkt 1 kräver inte att punkt 2 stämmer. Vi skulle alltså kunna tänka oss att punkt 1 stämde och att en sådan kraft fanns, utan att denna kraften hade specifika egenskaper.

Vad är syftet med det här? Jo, vi tänker oss nu att vi hittar solida motbevis mot den specifika teorin vi formulerade i punkt 3. Det betyder att 3 måste överges så som den var formulerad, det betyder däremot inte att punkt 1 och 2 har motbevisats. Om vi däremot motbevisar 2, så faller 3 också per definition eftersom 3 förutsatte att 2 stämde.

Förvirrande, kanske, men det är egentligen inte svårare än såhär: Chomskys grundläggande idé (att språk bör förstås som en biologisk egenskap) har legat till grund för väldigt många teorier om HUR den här biologiska egenskapen fungerar. Alla de här teorierna kan naturligtvis inte samtidigt ha rätt, och troligen har ingen i dagsläget formulerad teori rätt. Men om ett av de här ramverken i sin nuvarande utformning visar sig ha problem med någon empiri så faller liksom inte hela Chomskys ramverk. Så fungerar helt enkelt inte vetenskap. Fundera på hur man skulle se på fysiken som vetenskap ifall de inte hittat Higgs-partikeln. Hade det varit "Ok men då bara lägger vi ner fysiken alla hade fel bibeln stämmer"?

Med allt det här ur vägen skall vi nu titta på vår Chomsky-skala.

---

1. Den mänskliga språkförmågan kan producera en oändlig mängd yttranden som kan tolkas även av hörare som inte tidigare hört yttrandena.

Även om det inte var Chomsky som först lade fram de här idéerna är det rimligt att säga att det var han som populariserade dem. Kanske hade perspektivet blivit dominant ändå, kanske inte. Hursomhelst var en tidig bild av vad det innebär att kunna ett språk ungefär att kunna en mängd yttranden. Så är det ingen som tänker på språk idag, och det spelar ingen roll vilket ramverk du är verksam inom. Saker jag säger är inte nödvändigtvis saker jag hört innan, och när jag säger dem till dig så förstår du dem inte för att du hört dem innan.

Jag kan till exempel säga saker som ingen människa tidigare sagt eller skulle få för sig att säga som till exempel "Den röda sfären körde sin bil i två gånger ljushastigheten" eller "Ann Heberleins bidrag till samhällsdebatten är värdefullt". Yttranden som svensktalare utan problem förstår innebörden i utan att ha hört dem tidigare. Språk måste helt enkelt förstås som en kreativ förmåga att sätta ihop och förstå yttranden, snarare än en minnesfunktion.

2. Den mänskliga språkförmågan är resultatet av mer än bara input, och kan därmed förstås som en biologisk egenskap.

Utgår vi då från 1, så har vi en bild av vad det innebär att "kunna" ett språk (att skapa och tolka yttranden på det språket), men hur lär vi oss detta?

Det finns en allmän bild av vad som händer när ett barn lär sig ett språk, att barnet t ex hör mamman säga "hund" och peka på en hund och så tänker barnet ungefär "Det hon pekar på kallas hund" och så upprepas det här en massa gånger och till slut kan barnet ett språk. Den här bilden känns intuitivt riktig och det kanske den för all del är på sätt och vis men inte utan att vi ställer oss några frågor.

Till att börja med måste vi då förklara hur barnet vet att det ska titta där mamman pekar. Detta kan ju barnet inte ha lärt sig genom att kunna språket eftersom vi antar att barnet lär sig språket genom mammans pekande. Då skulle man kunna säga att "jomen språket är inte biologiskt men att förstå pekningar är biologiskt, det kan t ex människor och hundar men inte katter och fåglar" och det stämmer ju att det är så men då uppstår två andra problem: Dels har man inte bortförklarat biologins roll i språket, man har bara flyttat vad biologin bidrar med och dels kan man inte då förklara varför hundar inte lär sig att producera mänskligt språk trots att de kan få samma input utan det tycks fortfarande finnas en biologisk skillnad mellan hundar och människor.

Nu kanske några läsare tänker "fast jag läste en gång om en hund som efter mångårig träning kunde förstå över hundra olika tecken" men det är, vågar jag påstå, inte vad som händer med barn. Barn behöver inte tränas till att lära sig språk med belöningar. De lär sig utan träning inte bara över hundra tecken utan de lär sig snabbt att de här tecknen kan tas isär till nya meningar.

För att illustrera det här kan vi tänka oss ett barn och en apa som lärt sig meningen "Jag vill ha banan" och ordet "melon". Skillnaden på den mest vältränade apan och den dummaste ungen är att ungen utan träning kan sätta ihop meningen "Jag vill ha melon". Människobarnet kommer att förstå att det kan sätta ihop saker på det här sättet. I sin enklaste form tänker generativister alltså på språkinlärning ungefär såhär:

Den färdiga språkförmågan minus input = Den biologiska grunden för språk.

Vad denna biologiska grunden består av finns det enormt mycket teorier om (bland annat, faktiskt, folk som tror att det bara är fråga om att förstå pekningar), men i stort sett ingen hävdar att biologi inte spelar någon roll för språkinlärning och detta är Chomskys förtjänst.

3. Den mänskliga språkförmågan uppvisar flera unika drag som vi inte ser motsvarigheter till hos andra djur, och beror därför rimligen på en språkspecifik fakultet i hjärnan.

Den mänskliga språkförmågan gör väldigt många saker som vi inte ser andra djur göra i någon direkt utsträckning. Några snabba exempel på detta är att vi kommunicerar om framtiden och det förflutna, ställen vi inte befinner oss på, saker som inte hänt men som skulle kunna hända. Vi kommunicerar rent av om att kommunicera. Dessutom gör vi det på ett sätt som andra djur inte verkar göra heller, nämligen genom att sätta ihop mindre enheter till större enheter.

Att de här sakerna verkligen är unika råder det delade meningar om och det finns mer eller mindre legitima argument som visar väldigt väldigt enkla versioner av allt verkar återfinnas i djurriket. Vad det egentligen handlar om är att människor kan formulera yttranden som "Igår på IKEA frågade Kalle om vi inte kunde äta efter att vi handlat färdigt, och jag tolkade det som att han ville äta på restaurangen där men han ville äta i stan" och hundar som lyckas skilja på typ "tass boll" och "nos boll". Det finns en tydlig empiri som visar att båda fenomen förekommer och frågan är då om det är (som Chomskys kritiker hävdar) bara en gradskillnad eller om de två fenomenen är väsenskilda.

En artikel som cirkulerade för ett par månader sedan gjorde gällande att Chomskys teorier var omkullkastade och att den biologiska grunden hos språkförmågan var empati, minne och förmåga att förstå analogier. Här tycker jag för övrigt att man kan se förtjänsten i min modell eftersom detta inte motsäger varken punkt 1 eller 2 utan bara säger att den biologiska grunden är någon annan än vad generativismen normalt tror.

Låt oss då se hur långt man kommer med dessa förmågor. Om vi tänker oss att språkförmåga förhåller sig till minne så att "mer minne" = "mer språkförmåga" då skulle vi förvänta oss att djur med bättre minne än människor hade större språkförmåga, men där är empirin väldigt tydlig med att så inte är fallet. Samma gäller för empati (empati är svårt att mäta av uppenbara skäl, men vi har inga skäl att tro att människor inte är empatiska i ungefär samma utsträckning som andra apor, vissa hävdar rent av att vi är den minst empatiska apan). Då återstår egentligen bara "analogi"-förmågan och detta är i princip att hävda att "människor har en språkspecifik biologisk förmåga", alltså precis vad Chomsky alltid hävdat. Att det är olika förmågor som föreslås (det centrala för Chomsky är som jag var inne på innan och vi ska se mer om i punkt 5 den här ihopsättningen av enheter till rekursivt större enheter) motsäger Chomsky, men det motsäger inte ramverket där vi postulerar en biologisk kapacitet och försöker förklara hur den mänskliga språkförmågan kan förklaras ur denna.

4. Yttranden kan separeras i grammatiska/ogrammatiska, och uppvisade regelbundenheter inom grammatikalitet säger något om vår språkförmågas utformning.

Om vi accepterar 1-3 alltså att språk är en kreativ förmåga som kan beskrivas biologiskt och vi inte kan observera hos andra djur så får man fråga sig hur kan vi egentligen säga något om den mänskliga språkförmågan? Hjärnscanning är inte på en nivå där den kan visa något speciellt i detalj ännu (den kan visa oss vilka områden som aktiveras, men vi vet inte därmed vad som egentligen händer när de aktiveras). Man skulle förstås kunna tänka sig väldigt många experiment som relativt enkelt skulle ge pålitliga resultat men dessa har tyvärr gemensamt att man gör oetiska saker mot barn (typ olika varianter på att beröva barn på språklig input från sina föräldrar). I brist på annan metodologi (även om datorsimuleringar och hjärnscanning används en del i forskningen) så föreslog Chomsky att man skulle använda grammatikalitet som forskningsområde.

Det här är väl ett bra tillfälle att prata snabbt om "falsifiering" eftersom en kritik som vanligtvis tas upp i samband med generativismen är att idéerna inte går att falsifiera. Till att börja med så var Poppers idé om falsifikation att det skulle vara teoretiskt möjligt att falsifiera, så om man går på hans definition (och det verkar väl ändå rimligt?) så är generativism i allra högsta grad falsifierbar. Vidare så är det moderna ramverket faktiskt uppställt efter Lakatos idé om att ha program med antaganden och hela syftet med att forska inom grammatikalitet är att man kan falsifiera påståenden. Grammatikalitetsparadigmet har andra problem som jag inte kommer att gå in på här därför att de är för tekniska och filosofiska men om du nån gång tänkt "Man kan inte falsifiera UG" så beror det på att du antingen inte förstår vad "falsifiera" eller "UG" innebär.

Vad innebär det då att forska på grammatikalitet? Jo, att även om vi utgår från 1-3 så finns det vissa yttranden som människor inte verkar göra. Till exempel "Borden tre ölar stod" eller "Kalle gillar migsjälv"; det verkar som att dessa inte har en omedelbar tolkning. Chomskys idé här är att om vi kan hitta regelbundenheter mellan grammatiska och ogrammatiska satser så har vi på någon nivå kommit på något om hur hjärnan fungerar (eller vi har åtminstone formulerat en teori som korrekt förutspår om påståenden är grammatiska eller inte). Slutmålet som Chomsky ser det är att skapa ett teoretiskt ramverk som korrekt kan förutspå grammatikalitet i alla påståenden, och eftersom det är den biologiska grunden till språk vi är ute efter så bör den här teorin kunna förklara grammatikalitet i alla mänskliga språk.

5. Den mänskliga språkförmågan kan reduceras till en eller ett par datalogiska operationer, varav den centrala är förmågan att sammanfoga två mindre enheter till en större enhet. Vi kan förstå vår språkförmåga som om det vore ett datorprogram även om det inte är ett datorprogram.

Det här är redan ett ganska långt inlägg så jag hoppar över ett par steg och fram till nästa stora punkt på vår skala. Här handlar det om det evolutionära trycket på språk. Om vi nu förstår språk som en kreativ förmåga (punkt 1), tänker oss att denna är i grund biologisk (2+3), och tror att denna kan förstås som en "grammatikalitetsmaskin" (4) så måste det följa att maskinen i grund är uppbyggd på ganska få, helst en, operation. Varför? Jo, för att eftersom språk är biologiskt så måste det ha uppkommit genom evolution. Då kan man såklart tänka sig att vi genomgick en substantiv-mutation, senare en verb-mutation osv men detta verkar inte så troligt eftersom vi tänker på språket som den kreativa förmågan snarare än ordklasser. Man tänker sig vidare att varje operation som vi förväntar oss att hjärnan ska utföra kräver en mutation och försöker därför förklara grammatikalitet med så få operationer som möjligt.

I dagsläget tänker sig de flesta generativister att man kan förklara all grammatikalitet med ett fåtal operationer (2-5 beroende på ramverk och andra antaganden) som sker varje gång en mindre enhet sätts ihop med en annan enhet för att bilda en större enhet. Dessa är ungefär "bilda AB av A + B", "sök igenom A" "flytta AB", vissa tror att det räcker med "slå ihop och sätt en ettikett på A+B". Förslagen på hur man kan formulera det bästa regelverket är många och det är förstås vad man bör vänta sig när vi rört oss så långt från den grund alla de här ramverken har gemensamt. Jag känner att det här blir för tekniskt för vissa potentiella läsare så jag sätter punkt här. Det viktiga att ta med sig här är att om ett givet förslag till modell på nivå 5 visar sig inte stämma så är det direkt efterblivet att tänka sig att 1-4 nu skulle sakna någon form av vetenskaplig relevans.

6. Den nya A Tribe Called Quest-skivan är det bästa som kommit ut i år, eventuellt är den rent av bättre än vissa av deras gamla skivor.

Ok det är ärligt talat inte Chomsky som hävdat detta men det är 100% sant.