Semantikombudsmannen 3: Om veganers nyfunna preskriptivism.

Det här är ett väldigt smalt blogginlägg, så jag inleder med två brasklappar så kan du själv ta ställning till om inlägget är något för dig.

1. Inlägget handlar om en metafråga för vegetarianer, nämligen vad "vegetarian" egentligen betyder och vilka argument detta är rimligt att härleda ur. Det kan av förklarliga skäl vara svårt att förstå eller känna engagemang för om man inte själv är vegetarian eller vegan.

2. Inlägget är bitvis väldigt raljant gentemot förfäktare av åsikten att vegetarianer och veganer har samma kostvanor. Det riskerar att slå mot en grupp som jag inte egentligen har något otalt med, nämligen de som bara råkar använda ordet på det sättet; språk och betydelser ändras över tid, och det är inget fel med det. Inlägget skall förstås som en reaktion specifikt på folk som tillrättavisar andra när de säger "vegetarisk" om en gryta med ost eller tar varje tillfälle att påtala att om man inte "fattar" att vegetarianer endast äter vegansk kost så är man dum i huvudet.

---

Jag slutade äta kött 1994 och har sedan dess inte ätit kött annat än två-tre gånger när jag av misstag fått kött på snabbmatsrestauranger. Under den här perioden har jag oavbrutet kallat mig för vegetarian, utom under ett par år 95-99 när jag inte heller åt mjölk, ägg och några produkter till (då kallade jag mig vegan).

Detta har ibland orsakat problem med folk som inte utesluter saker ur sina dieter som ofta fått be mig precisera vissa saker (i nio fall av tio handlar det såklart om fisk), men fram tills för ett par år sedan har det mycket sällan orsakat några missförstånd gentemot andra veganer och vegetarianer.

De senaste åren har det dock dykt upp en debatt där (uteslutande) veganer börjat uttala sig tvärsäkert om vad vegetariskt och vegetarian "egentligen" betyder. Den bild dessa veganer fört fram är då ungefär att vegetarisk mat måste vara helt fri från animalier, och att distinktionen mellan "vegan" och "vegetarian" enbart handlar om djurrättsengagemang. Om mat eller kostvanor innehåller mjölk och/eller ägg "måste" man använda lakto och/eller ovo, menar de. Annars använder man ordet "fel".

Nåväl. En sak måste vi börja med att konstatera: Detta att det går att använda ord "fel" förutsätter att det också måste finnas ett "rätt" sätt att använda ord, och detta rätta sätt måste gå att härleda på ett hyfsat objektivt sätt. Det kan alltså inte bara betyda "så använder jag ordet, och jag bestämmer vad ord betyder"; det gör du inte (du bestämmer såklart hur du själv använder ord).

En väldigt vanlig idé om hur ord får sin betydelse är att de får den genom att användas på liknande sätt av många människor. Den idén kallas ibland för "the 'use' theory of meaning". Det är en väldigt bra teori av många olika anledningar. Först och främst så tycks den faktiskt beskriva något som vi kan observera händer i språk- betydelser förändras över tid. Om man ser på betydelser som ett resultat av användning, så är det oproblematiskt att förstå varför: Användningen har helt enkelt ändrats! Bland teorins försvarare finns både Chomsky och Wittgenstein, två teoretiker som faktiskt inte hållt med varandra om särskilt mycket annat. Anledningen till att så många teoretiker håller användningsteorin för sann, bottnar egentligen i att alla andra försök att formalisera mening utanför väldigt snäva domäner än så länge kollapsat. Går det ens att bygga en allmängiltig meningsteori som inte förutsätter användning, så är vi i dagsläget inte i närheten.

Det är detta som gör att SAOL med nödvändighet återger hur folk generellt använder ord, istället för sin egen bild av vad redaktionen anser är "rätt". Man har valt att det enda kriteriet som går att se som objektivt är ett genomsnitt av alla användningar, och har då kommit fram till att vegetarian betyder "person som en­bart äter föda från växt­riket jämte i vissa fall mejeri- och äggprodukter". Det intressanta här är synen på språk som en demokrati, det tycker jag som språkvetare ärligt talat är ganska vackert (vi kan för övrigt peka på motsatsen bland de många totalitära regimer genom världshistorien som på olika sätt försökt påverka invånarnas språkbruk), men av detta följer tyvärr för våra veganska språkaktivister att "vegetarian" inte alls med nödvändighet måste betyda animaliefri.

Om man inte gillar SAOLs definition av "vegetarian", finns det inga andra argument att ta fasta på då? Jo, ett annat argument som ofta lyfts för att visa att SAOL har fel är nån sorts etymologiskt argument där man ungefär tänker sig att ord "uppfinns" med en viss betydelse, och denna betydelse är den för evigt rätta. Detta påstås i samband med hänvisningar till de första tryckta referenserna till ordet "vegetarian, som sägs härstamma från journaler från 1840-talet och då hänvisa till en grupp människor som inte åt några animalier alls. De var alltså vad som i folkmun skulle kallas veganer. Detta skulle kunna leda till slutsatsen att "vegetarian således egentligen betyder vegan". Mot detta kan dock ställas en hel del invändningar.

Till att börja med så skulle det ju betyda att alla använder i princip varenda ord fel. Slå upp vilket ord du vill i närmsta etymologiordbok, så kan du till exempel informeras om att "fira" inte alls innebär festligheter, vilket du kanske trodde, utan det betyder då faktiskt "hålla vilodag" om vi skall se till den historiska formen, samtidigt som "fjäll" inte kan ha med berg att göra eftersom vi inte känner till ursprunget till den användningen av ordet.

Utöver detta, så är det ju så att konceptet att inte äta kött funnits avsevärt längre än 1840-talet. Innan ordet "vegetarian" fick fäste skall man ha använt "anti-carniverous" för att beskriva samma sak. Här måste man ju då, om man anser att ord kan fixeras vid företeelser på det här sättet, undra om inte de som började kalla sig för "vegetarian" gjorde fel som inte istället kallade sig "anti-carniverous". Vill man gå ännu längre skall de gamla grekerna också ha haft ett ord för folk som inte åt kött.

En tredje invändning är att källorna man använder för att underbygga det här argumentet ärligt talat står på rätt så skakig grund. Vad som står klart är egentligen bara att några boende i ett hus kallade sig vegetarianer innan någon annan gjorde det, och att dessa inte heller åt mjölk och ägg (de åt för den delen inte heller tofu, men av någon anledning hör man aldrig någon säga att tofu inte är vegetariskt). Enstaka skrifter de utgav finns bevarade, men de preciserar aldrig vad de menar med att de är vegetarianer utan använder frekvent även termen "vegetable diet" på ett sätt som inte gör det tydligt om de två är utbytbara eller betyder olika saker. När de boende några år senare är med och bildar "vegetarian society" tycks de hursomhelst gå med på att ordet används till att beskriva folk som avstår från att äta kött. Den här definitionen av vegetarian som någon som inte äter kött får sedan fäste och fortsätter vara den dominanta än idag.

Här vill jag förtydliga en sak: Argumentet mot etymologisk användning som "den enda rätta" står och faller inte med Alcott-medlemmarnas kostval och hur de definierade termen utan det här skriver jag mest därför att det finns en i sammanhanget frekvent citerad bloggpost som felaktigt härleder väldigt starka påståenden ur väldigt skral data. Även om datan som fanns backade upp att Alcott-huset använde ordet för att beskriva exakt allt som kan associeras till dagens veganer inklusive diskussioner om palmolja och en obegriplig förkärlek för havrelatte (kaffe är redan veganskt, era galningar!) så betyder det inte att ordet med nödvändighet måste betyda det 2018.

Om man då inte kan använda det etymologiska argumentet, och fortfarande inte kan acceptera att det är obefogat att skälla på folk för att de kallar sig vegetarianer finns det inte fler argument?

Jodå! Härnäst skall vi titta på en språkfilosofisk princip med tungvridarnamnet kompositionalitetsprincipen. Skall man vara helt korrekt så går den inte riktigt att applicera här, utan jag tar upp den för att det kan vara bra med en viss insikt i idéklustret eftersom det definitivt åberopas argument i linje med kompositionalitetsprincipen i den här pseudo-debatten. Vad det handlar om är att "veget"-förledet i vegetarian har samma rot som vegetabilier, vegetation osv; alltså växter.

Kompositionalitetsprincipen säger i alla fall såhär: Alla påståenden är sanna eller falska. Tar vi ett påstående som "Kalle gillar öl" och betydelsen hos delarna som refererar till något så att vi kan formalisera vad "X gillar Y" betyder och på så sätt komma till insikt om språkets regler. Nåja. Kompositionalitetsprincipen håller väl i någon mening ganska bra över mycket normalt språkbruk, men långt ifrån allt (den springer framför allt in i problem med idiomatiska uttryck som "ugglor i mossen" som betyder något helt annat än vad delarna betyder för sig) och den här utlovade insikten är egentligen mest sånt vi redan vet (typ vad "gilla" betyder).

Om vi då kan beskriva meningar som funktioner av orden som ingår, så borde vi väl kunna beskriva ord som funktioner av morfemen som ingår? Ja, det skulle man kunna tycka men det visar sig rätt snabbt att så inte är fallet. För att göra en väldigt enkel analys skulle man ju då kunna titta på efterledet "-arian". Detta känns ju igen från andra engelska ord som "librarian" (en person som jobbar i bibliotek) eller "barbarian" (en person från en annan kultur än den grekisk-romerska). Applicerar vi kompositionalitetsprincipen på dessa får vi ju ut två olika betydelser: Antingen betyder "vegetarian" någon som jobbar som (eller på) en grönsak, eller så betyder det en grönsak från en annan kultur än den grekisk-romerska.

Inte heller detta med förledet tycks alltså leda fram till en objektiv metod för att hävda att SAOL har fel och att våra arroganta veganvänner har rätt, men det finns faktiskt ett sista halmstrå för dem att klamra sig fast vid. Det har med dålig läsförståelse och Livsmedelsverkets hemsida att göra. På sin hemsida beskriver Livsmedelsverket sin verksamhet såhär:

"Livsmedelsverket arbetar på regeringen och riksdagens uppdrag och i konsumenternas intresse för: säker mat och bra dricksvatten - att informationen om maten är pålitlig så ingen blir lurad - att främja bra matvanor"

Livsmedelsverket bedriver alltså ingen direkt språklig verksamhet, och påstår sig inte heller göra det. På två ställen på hemsidan diskuteras vegetarisk kost. Först och främst i en text som handlar om vegetarisk mat i allmänhet. På den här sidan används "vegetarisk" medvetet och uttryckligen som ett paraplybegrepp för olika dieter som har gemensamt att "basen är mat från växtriket". På ett ställe skriver de att "det som egentlig mening avses med vegetarisk mat" är att helt utesluta animalier. "Aha!" kanske många veganer tänker nu, det är vad som i egentlig mening avses. Case closed! Då bortser man dock från att resten av den här hemsidan inte är konsistent med det här språkbruket utan skriver uppemot 20 andra meningar konsistenta med SAOL-användningen om t ex "vegetarianer som äter mjölkprodukter", "vegetarianer som inte äter mjölkprodukter" och "veganer" osv.

Anser man att vegetarianer per definition inte kan äta animalier, och att det enda som skiljer en vegan från en vegetarian är någon grad av djurrättsengagemang så är Livsmedelsverkets sida ärligt talat ett textboksexempel på felanvändning, och den enda gång de enligt den här synen tycks få det "rätt" väljer vissa då att citera som källa för att de övriga användningarna är felaktiga.

Det andra stället där vegetarisk mat diskuteras är i Livsmedelsverkets kontrollwiki under en större rubrik om vilseledande beskrivningar. Här inleder Livsmedelsverket med att skriva att "Vad som menas med att ett livsmedel är vegetariskt eller motsvarande är inte definierat i lagstiftningen. Att en kost är vegetarisk eller liknande kan ha olika innebörd för olika individer och för olika livsmedel."

Man bör här dra sig till minnes att Livsmedelsverkets uppdrag inte är att bestämma vad ord betyder, utan de vill motverka att konsumenter luras. I fallet med "vegetarisk" så har man gjort bedömningen att det inte får vara otydligt om en produkt innehåller ost eller ägg. Detta har vissa veganer tagit att betyda att om en produkt kallas för vegetarisk så måste den vara vegansk. Det är fel. Vad det betyder är att det inte räcker med att säga "vegetarisk" om en produkt som innehåller t ex mjölk ifall det innebär att en vegan kan råka köpa den.

Livsmedelsverket exemplifierar detta genom att säga att en gryta med grädde kan beskrivas som antingen laktovegetarisk eller vegetarisk med grädde. Återigen; det viktiga för Livsmedelsverket är inte att man bibehåller nån perfekt definition av vad "vegetarisk" betyder, utan att konsumenter inte vilseleds. Vidare påpekar Livsmedelsverket att det i vissa fall kan anses vedertaget vad vegetarisk betyder, och att man i dessa fall kan hänvisa till dem som vegetariska; till exempel gäller detta pizzor, som får säljas som vegetariska trots att de har ost på sig eftersom det anses vedertaget att vegetariska pizzor har ost.

Man får dock inte kalla en pizza med ost för vegansk, vilket måste vara märkligt för de läsare som trodde att Livsmedelsverket ansåg att vegansk och vegetarisk var samma sak.

De senaste åren har Reklamombudsmannen testat flera fall som kretsat runt ordet "vegetarisk" och Livsmedelsverkets definition. Fallen har kanske inte fått nån bred nationell uppmärksamhet, men det lilla som funnits, till exempel en ganska dålig artikel i ETC, har metodiskt feltolkats av vissa veganer som använt domarna som ett sätt att beklaga sig över att folk i allmänhet använder "vegetarisk" fel om de inte använder det som i stort synonymt med "vegansk".

För att ta en väldigt illustrerande dom från Reklamombudsmannen, så lanserade Felix förra året två frysrätter med ost i: "Halloumi hotpot" och "Mexican rice bowl". På produkterna stod det "vego" och de anmäldes båda för att vara vilseledande. Vad som egentligen hände var att Reklamombudsmannen uppehöll Livsmedelsverkets definition och menade alltså att "Halloumi hotpot" inte var vilseledande alls, eftersom konsumenter förväntas känna till att halloumi är en ost. Produkten finns alltså kvar i din lokala frysdisk med "vego"-märkning och allt, redo att inspekteras av dig. Värre gick det för "Mexican rice bowl", av ärligt talat också rätt uppenbara skäl om man klarat av att läsa såhär långt eller är bekant med Livsmedelsverkets regler - eftersom den innehöll ost hade den behövt tydligare märkning, ja, men inte heller det innebär att vegetariskt och veganskt betyder samma sak.

Domen rapporterades av ETC som en "vegan-seger" och spädde förmodligen på bilden av orden som utbytbara, men reklamombudsmannen skiter alltså också i vad "den rätta definitionen" av "vegetarisk" är. De är intresserade av om reklam är missvisande och har vissa riktlinjer att förhålla sig till. Dessa riktlinjer är inte ens i närheten av "vegetariska produkter får inte innehålla animalier".

Jag tar ett fall till innan jag knyter ihop det här redan våldsamt långa blogginlägget. Max hamburgare lanserade sex nya burgare med en reklamkampanj som löd såhär: "Fem vegetarianer och en vegan.", också detta anmäldes som missvisande eftersom de fem "vegetariska" burgarna var lakto/ovo, men reklamombudsmannen menade här att sammanhanget gjorde att det gick att räkna ut att de "vegetariska" burgarna inte var "veganska". Också en lustig slutsats om livsmedelsverket verkligen förbjuder att produkter med animalier märks som vegetariska.

Nåväl, detta får vara vägs ände. Vi har tittat på olika försök att härleda den "korrekta" användningen av vegetarisk och efter att ha gått igenom de olika alternativen som förekommer i diskussionen tycker jag att det är svårt att landa i någon annan teori än "användningsteorin" som vi tittade på i början, alltså att ordet "vegetarian" får sin betydelse av hur det generellt används. Etymologin blir ohållbar eftersom språk ändras över tid och det inte går att konsekvent använda ord som de användes från början. Kompositionaliteten håller inte eftersom ord betyder något mer än de morfem det bildats av. Varken Livsmedelsverket eller Reklamombudsmannen anser att vegetariskt = veganskt. Kvar blir bara, som sagt, hur folk i allmänhet använder ordet.

Och ärligt talat, om du bryr dig om djuren så himla mycket så finns det väl annat att göra än att anmäla reklamer på tveksamma grunder och vara taskig mot folk på internet vars brott enligt dig är att de råkat kalla något för vegetariskt.

---

Ganska bra musikår än så länge, va? Just nu lyssnar jag mycket på Apathy, Evidence och Planet Asia och hoppas på att sista Heltah Skeltah-skivan kommer i år.